Huldreheimen 2011-07-11 -- 2011-07-16

Vi kör E45:an norrut med Arvika som första etappmålet. Där blev det lunch och en gnutta provianterande.

Vi körde via Hamar till Liomseter. Sista rummet var fullt när vi kom fram så det blev övernattning på madrasser i Peisestugan. Barnvecka och fællestur längs Jotunheimleden (med dansk turledare) fyllde anläggningen. Eftersom det inte kom fler så fick vi hela rummet för oss själva, stugans största rum.

Kvällens middag bestod av sparrissoppa, lammgryta med ris och gelé med vaniljsås som dessert.

Mulet och småregn när vi gick upp, det blev regnkläder på. Men så snart vi började gå så upphörde nederbörden och regnkläderna åkte ganska snart av igen. Uppåt genom björkskogen under den första timmen, sedan kom vi ovanför trädgränsen och kunde njuta av kalfjället.

Vi var de första som anlände till Haldorbu denna eftermiddag, men så snart vi låst upp så kom det ytterligare ett par som gått ända från Storhøliseter (7 timmar). De rekommenderade att vi skulle ta vägen på västsidan av Nordre Langsua istället för den kortare (3,5 timmar) vägen på östsidan. Totalt blev vi nio personer som övernattade på Haldorbu.

Till middag öppnade vi en burk bogskinka och lagade potatismos med ärtor och morötter.

Tidig lunchpaus vid Vesterheimsbua med Pasta Napoli (inköpt på Haldorbu) eftersom det var ont om vattendrag längs resten av sträckan. Sedan vidare upp till passet som var dagens högsta punkt, Hyllefjellet (1408 möh). Här mötte oss vyn mot Jotunheimen för första gången.

Vi fortsatte ner från passet och runt Nordre Langsua tills Skriursten (en annan DNT hytta) var i sikte. I stället för att gå ner till den hyttan gick vi vidare längs leden mot Storkvelvbua. Leden gick brant uppför (trotts att på kartan ser det ut som att man skall följa en höjdkura).

Nattläger på Storkvelvbu. Här delade vi hytta med 2 Holländska par som gått från Strand Fjellstue vid vägen och skulle tillbaka till Espedalen Fjellhotel dagen därpå. Lapskojs till middag och när Holländarna var klara med sin middag så gräddade vi pannkakor.

När vi pratade med "hyttevakten" (hans första tjänstgöring som sådan) så fick vi veta att det varit överfullt i hytten dagen innan. Mycket på grund av fællesturen som ju var 11 personer samtidig som det fanns minst en barnfamilj som gick samma triangel som vi, fast i omvänd riktning. Dels hade turledaren tydligen lett sin grupp fel (mot Haldorbu istället för mot Storkvelvbua) när de startade från Liomseter! Dels propsade han på att gruppen hade förtur till de mindre rummen, hyttevakten var tvungen att plocka fram reglementet och visa att det inte finns förtur för fællesturer (och deras ledare); det är bara barnfamiljer och personer över 60 år som har förtur till de mindre rummen om de kommer fram före klocka 20. För alla andra gäller att man tar vad som är ledigt i den ordning man kommer.

Lunchpaus utan vatten tillgång, hela turen går ju uppe på en torr höjd. Vi nyttjade delar av vårt nedburna vatten till att laga till en Pasta Napoli från Haldorbu.

När vi närmade oss slutet av kalfjällsdelen så hörde vi ett intensivt råmande, en skock helsvarta kossor med kalvar sprang runt som galningar (nuytsläppta?). Hela flocken samlades nära stigen och stod och stirrade intensivt på oss när vi passerade förbi på stigen.

Sista timmen var dryg, gick svagt nerför i ganska tät björkskog som aldrig verkade vilja ta slut. Stigen var söndertrampad av alla kossorna som gått på motsatt håll.

Vi hade bokat rum på Liomseter för två nätter denna gång (rum 3). Kvällens meny var Borscht (rödbetssoppa), älgkarbonader (älgfärsbiffar) och körsbärskräm med vaniljsås.

Vi stannade ett par timmar på toppen och intog dagens lunch (niste och vatten). Helt fantastisk utsikt åt alla håll. Man ser Rondane, Jotunheimen, Dovre mm.

Tillbaka till Liomseter för dusch och middag. Idag serverades en minestronesoppa, sik och röding med potatis och färsk sallad samt som avslutning vaniljpudding med syltade skogsbär.

Tanken var att äta Indisk lunch på Mirchi Indian Kitchen i Lillestrøm innan vi skiljs åt. Men tyvärr hade de inte öppnat ännu så istället fick det bli lunch på en trevlig Italiensk restaurant.

Efter maten körde jag vidare själv längs väg 22 ner till Sverige. Från Halden och ner till Hällevadsholm kallas väg 22/165 den "grön-blå" vägen. En vacker väg med mycket vatten och grönt som kan rekommenderas till alla som tröttnat på E6:an. Nästan ingen trafik alls. Det tar ungefär en halvtimme extra att köra väg 22/165 jämfört med att ta E6:an från Lillestrøm till Hällevadsholm.

Bensinen jag tankade i Charlettenberg räckte ända till Torp (utanför Uddevalla) tack vare den låga fart man får/kan hålla på Norska småvägar. Vid tankningen i Torp var det var 4 mil kvar innan tanken skulle vara helt tom.

Jag hann fram till Laxbutiken i Ljungskile med lagom marginal innan de stängde klockan 19.