Rondane 2010-07-19 -- 2010-07-25

Vi kör E45:an norrut med Arvika som första ettapmålet. Där blev det lunch och en gnutta provianterande.

Vi körde östra vägen upp genom Norge, dvs efter Charlottenberg och Kongsvinger så gick vägen via Elverum upp till korsningen med väg 219 som vi tog för att komma till väg 27 som går på östra sidan av Rondane massivet. Dagens slutmål blev den privata turisthyttan Dørålsæter øvre med 100 sängplatser (bompeng 50 NOK). Vi fick ett eget dubbelrum i ett av annexen.

Man kan betala sin vistelse i hyttan med kort, men bara Norska Bankkort dög! Tur att vi hade kontanter nog med.

Envis motvind och svagt uppför i drygt två timmar. Uppe på högsta punkten för dagens vandringen grenar sig leden och vi styr mot Rondvassbu. Det dröjde inte länge innan det började det att regna. Regnkläder på och vidare ner mot båten längs Rondvatnet.

Det var ganska många som väntade på halvtrebåten (nästa gick 2 timmar senare), men inte fler än det 20 som båten sägs få ta med per resa. När väl båten dök upp så hade den väntande klungan utökats till 26 vandrare, alla fick dock plats och ingen behövde vänta 2 timmar i regnvädret.

På Rondvassbu fick vi dela ett 4-bäddsrum med två norrmän. Populärt ställe med många besökare, vi hade dock tur det blev fullt men inte överfullt. Ngn dag senare hade de haft 200 nattgäster som fick dela på de 100 platser som finns.

Kvällen middag på Rondvassbu bestod av Sparrissoppa, Torsk som huvudrätt och som dessert en fromage med hjortron. Eftersom en av tjejerna som jobbar på hyttan hade haft god fiskelycka dagen innan (3 nät gav en hel massa små öringar) så fick vi förutom torsken en halv öring per person.

Vi fick två platser i ett fyrbäddsrum i det relativt nybyggda annexet, de övriga tre platserna intogs så småningom av 3 danska tältbärande vandrare som lagade egen mat. Själva avnjöt vi en orgie i fläsk som kvällen middag. Dvs först en fisksoppa, sedan en huvudrätt som var stekt sidfläsk och fläskytterfile med potatis och stuvad vitkål (en gammal traditionell rätt som serverades av personal iklädd "folkdräkt"). Slutligen avrundades med en liten dessert.

Turen började trevlig med en kilometer svagt uppför längs en grusväg, sedan vidare upp runt Veselsvulten och in i Langglupdalen. Efter att passerat Langglupbekken på en sommarbro bar det sakta uppför i ett par timmar tills vi nådde passets högsta punkt på drygt 1430&nbps;meter över havet (Åreskutan är 1420 möh).

Dagen bjöd nästan på alla slags väder, när vi startade från Bjørnhollia så räckte det med en T-shirt, innan vi nådde fram till sommarbron kom en regnskur så då var det regnkläder på. Skuren gick över snabbt, vid sommarbron blev det regnkläder av igen, efter ytterligare en dryg timmes vandring kom nästa regnskur, den var lite längre vi fick inta första nisten mitt i regnet som upphörde innan vi ätet färdigt. Vidare upp mot passets högsta punkt började blåsten ta i (motvind) och det var bara ngn plusgrad så nu var det dags för extra jacka...

Härligt att se dagens mål även om det ligget ett antal meter upp i backen på andra sidan dalen. Vi kom fram precis lagom till dagens middag (som servers 19:00). Det blev sparrissoppa, Karbonader och gelé med vanlijsås.

Bilen fick fjällvandra lite upp till Snöheimen (bompeng 50 NOK), en av militären övertagen gammal turiststation som DNT gärna villl ha tillbaka så snart skjutfältet vid Snöhetta avvecklats, de har väntat sedan strax efter andra världskriget... På med kängorna och vidare upp till glaciärsjön vid foten av Snöhetta och avnjöt lunch inhandlad i Arvika (bröd och mjukost).

Tillbaka till E6:an och söderut till Dombås för tankning. Sedan vidare söderut längs E6:an (vilken trafik jämfört med väg 27 på östsidan). Vi lämnade E6:an och körde upp i Grimsdalen (bompeng 70 NOK) med sikte på Grimsdalshyttan. Vi fick ett härligt tvåbäddsrum i den nya delen av hyttan.

Denna fredagskväll fick vi avnjuta levande musik efter middagen, som bestod av blomkålssoppa, lammstek och färska jordgubbar med en glasskula.

Efter fyra-fem km så viker stigen av från Grimsdalen och upp mot Storvassberget vid vars fot Storrvatnet ligger. Lunch vid vattnet, med både mygg och bromsar i farten (dock inte så många att det blev störande).

Vi var inte de ända på Grimsdalshyttan som valt Haverdalsæter som mål för en dagstur, medans vi satt och åt vår lunch (bröd, mjukost inköpt i Arvika) så kom en familj med tre halvvuxna barn förbi, alla i låga vandringsskor. Passagen av Gravbekken vid det ställe som leden märker ut kräver höga stövlar (kängor) eller skorna av! De valde att leta upp ett grundare ställe, lite längre uppströms, dock verkade de inte helt lätt att ta sig över torrskodd där ihäller.

Under återmarschen till hyttan mötte vi förvånansvärt många som var på väg in mot Haverdalsæter. Väl tillbaka på campingplatsen nedanför Grimsdalshytta träffade vi på den jagande Normannen igen och fick vetat att han bland annat jobbat med radiolänk installation och drift i Finnmarken.

På lördagar har man som tradition på Grimsdalshyttan att serveras römmegröt med spekemat som middag.

Nästa stop blev vid en utsiktplats mot Rondandemassivet varifrån en känd Norsk målare gjort sina Rondanetavlor (vem, var?).

Lunch på en vägkrog strax norr om Hamar. Lars överlämnar ratten till mig på Lillestrøm station. Då återstår det 31 mil att köra innan jag är hemma i Göteborg igen.