Semesterresa till Budapest 22/7 - 30/7 2007

Sedan vidare till dagens första egentliga mål, Rendsburg för att se på hängfärjan över Kielkanalen. Färjan hänger i vajrar under en gigantisk järnvägsviadukt över kanalen (segelfri höjd 40 meter). Tyvärr pågick för tillfället underhåll av färjan så vi kunde inte åka med den över kanalen. Frågan är om vi hade haft tålamod att invänta plats om färjan varit igång, den tar bara fyra bilar åt gången och avgår fyra gånger i timmen (dvs 16 bilar per timme). Istället fick det bli en närbelägen vanlig färja (med kapacitet för 8 bilar). Vi följde sedan Nord Ostsee kanalen (Kielkanalen på svenska) upp mot Elbe och Brunsbüttel. Detta innebar ytterligare ett antal passager över kanalen på systerfärjor till den första.

Dagen övernattning blev på Schleusen - Hotel GmbH. Efter att ha checkat in gick vi ner till de gigantiska slussarna och intog vad vi trodde skulle vara veckans sista färska fisk på en restaurang precis vid vattnet ovanför slussarna. Många stora (och små) containerfartyg passerade innan maten var uppäten.

Dagen huvudattraktion var Hamburg och där framförallt den gamla biltunneln under Elbe. Vi körde in i Hamburg från väster genom de riktigt lyxiga kvarteren. Passade på att ta en liten lunchpaus i en park i dessa kvarter med fin utsikt över delar av den jättelika containerhamnen. Sedan tog vi oss in i själva centrum letandes efter tunnelnedfarten, på vägen dit passade vi på att "dra en repa" på reperbahn. Det är inte mycket kvar som påminner om den förfallna miljö som Guillou beskriver i "Den demokratiske terroristen". Till slut hittade en parkering i närheten av tunnelmynningen, tog trappan ner och vandrade fram och tillbaka genom tunneln. Vi kunde inte motstå att även göra resan med bilen så det fick bli bilhissen ner, genom tunneln och upp igen i frihamnen.

Vi trasslade oss ut ur frihamnen (passerade tullkontroll, dock utan att bli stoppade) och vidare mot Maschen, strax sydost om Hamburg) där den gigantisk rangerbangården finns.

Framme i Maschen kunde jag konstatera att vi var långt ifrån de ända "tågskådarna" på plats på bron över ena delen av rangerbangården. Helt ofattbart stort. När vi sett oss mätta (och ätet oss mätta) så bar det vidare på den vältrafikerade väg 4 över Lüneburgerheden till Goslar. Låt dig inte missledas av namnet, Lüneburgerheden, idag är detta ett stort skogsområde och inte en hed.

I Goslar stannade vi på första "bästa" gasthaus, Hotel Pfälzer Hof, på Mauerstrasse. Harald hade bott där för ett 10 tal år sedan och sedan dess verkar det bara ha förfallet (mycket familjärt, vi var årets tredje gäster!).

Dagen tema är att försöka se vad som återstår av den Tysk-Tyska gränsen, dvs gränsen mellan Öst- (DDR) och Väst- (BRD) Tyskland. Förmiddagens gränspassage vid Bad Sachsa var det lilla gränsmuseet tyvärr stängt (endast öppet om söndagarn eller vad det nu var). Vi fortsatte längs den gamla gränsen till strax före Neuhof där vi tog av på en liten väg söderut. Efter bara ett par hundra meter var vi framme vid det som återstod av den gamla gränsen; en liten minnessten och betongplattorna som utgjort den gammal patrullvägen på Öst-sidan. Vi körde ner till närmsta by i gamla öst, här fanns en hel del orenoverade hus kvar och tillbaka igen genom Neuhof och vidare österut till precis före Walkenried (Walkenried Teiche) där vi stannade till och tog en promenad mot det håll som vi trodde gränsen fanns åt längs "Am Röseberg". Vi passerade ett par STORA "villor" och kom så småningom fram till en nyrenoverad järnväg.

Vi fortsatte söderut genom Thyringen via Obersachswerfen, Immenrode, Keula till Mühlhausen där det blev glasslunch. En gigantisk Italiensk glassportion med Amarettolikör i mitten av en glasskula gjord på ett par olika sorters klass. Medans vi avnjöt glassen kom en hel skolklass och skulle ha glasstrutar, vilken ordning och effektivitet! Efter glassen en kort promenad för att beskåda staden och dess ringmur.

Vidare söderut från Mühlhausen till Eisenach och sedan väg 19 ner till Meiningen och den nybyggda motorvägen (E48, eller 70) som vi följde västerut för att vid Würzburg byta till E45 (7) vidare söderut ner till dagen mål, Rothenburg ob der Tauber. Men innan vi kom till Würzburg gjorde vi en liten avstickare till "Deutsch-deutsches Freilandsmusem" vid Behrungen, den södra gränsen mellan Öst- och Väst-tyskland. Vi körde av motorvägen vid Queienfeld och rakt söder ut ett par kilometer innan det var dags för en vänstersväng (västerut) in på en liten liten väg som bar fram till museet. Här fanns det ett bevarat (Öst-)bevakningstorn och en patrullbil som blickfång. I själva verket är det ett friluftsmuseum med staket, bunkrar, bommar mm på sina originalplatser. Finns även tre stopp till som tillhör museet t.ex. ett spaningstorn som väst hade inrymt i toppen av en silo några kilometer bort.

Slutligen körde vi sista biten via Schweinfurt fram till Rothenburg ob der Tauberer, en av få tyska städer med en bevarad ringmur som omsluter hela den gamla staden och som man till stor del kan vandra uppe på. Det blev en kvällspromenad med många bilder från ringmuren följt av en utsökt lokal specialitet, fläsklägg med surkål, på en utmärkt bakgatukrog som verkar ha mer lokalbefolkning än turister som gäster. Natten tillbringades på Hotel Gasthof zur Linde in Rothenburg som vi ringde till och bokade rum hos någon timme innan vi kom fram för att vara på den säkra sidan. Hade nog egentligen inte behövts med tanke på hur glest besatt det var på i princip alla ställen där vi övernattade (vi reste ju veckan innan den Tyska industrisemestern började).

Första etappmålet var Nürnberg där vi tänkte besöka något köpcentrum i utkanten av staden på jakt efter en ny kylbox. Dock hittade vi inte vad vi sökte, blev däremot tipsade om att det borde finnas i Ingolstadt som vi ju ändå skulle passera. Det ända vi hittade i Ingolstadt var fabriksbutiker som sålde kläder (och inte var det billigt ihäller), inga kylboxar så långt ögat nådde. Från Nürnberg körde vi E45 (9) söderut, via Ingolstadt, rundade München och fortsatte österut på E45 (8) som sedermera blev E52 och E60. Vi lämnade autobahn och tog väg 306 sydost ut mot Berchtesgaden strax väster om Salzburg. Härligt att vara tillbaka på småvägar igen och ett helt fantastiskt landskap; skulle gärna stannat flera dagar i dessa trakter. Vi tog in på Hotel Wittelsbach och njöt av skymningen från vår balkon med utmärkt utsikt över fjällen.

Efter Örnnästet tog vi turistvägen längs Hannenkam inklusive en lång promenad längs själva kammen. Fantastisk utsikt ner mot Hallein och Salzburg. När vi fått nog av alla vyer så körde vi ner till Hallein och tog oss en banana-split (bästa jag någonsin fått) innan vi for vidare upp genom Salzkammergut till Bad Ausse.